Carrå

Jahaja.. varför känner jag såhär.. det är asjobbigt, töntigt, löjligt, barnsligt och omoget.
Men jag kan inte låta bli. Dom här känslorna kan jag faktiskt inte styra över..
Jag hoppas det blir bättre. Det lär det bli, fast jag vet inte åt vilket håll. Jag vet i allafall vilket håll jag hoppas på.

Jag längtar tills i höst.
Älskling. Lägenhet. Kisse. Gymträning. Springning. Simning. Handboll? Utlandsresa. Örebro. Jobb?

Jag hoppas det blir toppen!