Carrå

Jag har egentligen inte så mycket o berätta idag, men känner att jag måste hålla bloggen uppdaterad lite.
Vet inte hur många som läser den, som bryr sig, som är nyfiken.. men jag skriver ändå.
Kanske ska skylta lite mer med adressen, så fler vet om den :P

Har inte hänt så jättemycket det här året än.
Jag och Anna har satt igång våran "diet" igen. Den här gången blir det längre, fast jag är inte lika noga som sist.
Men jag äter bättre och tränar mer. Och det märks skillnad jättefort! Jag är nöjd :)
Börjar bli lite trött på grönsaker, men det är sånt man får ta.. vill man vara fin får man lida pin :P




Precis i skrivande stund får jag reda på massa saker som jag absolut inte hade en aning om.
Det jag får reda på gör mig arg arg arg ARG och ledsen ledsen ledsen.
Usch, jag förstår inte att sånt existerar i denna värld. Ibland vet man bara inte vart man ska ta vägen!
Det värsta är ju att det oftast inte blir något av det.. om det inte ska gå flera år och det ska hända något drastiskt.. Men ibland räcker inte det heller. Det är bara att vänta o hoppas att pinan ska ta slut..

Ibland vet man inte hur bra man har det. Jag har tydligen haft en perfekt uppväxt, som jag tror många skulle döda för att få.. men det är inget jag gått o tänkt på, med tanke på att det inte existerat något annat i mitt liv. Jag har inte haft något att jämföra med.
Men nu sitter jag här och gråter för jag tycker så synd om en viss person.. Jag är så frustrerad, så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Tur det är bättre nu, men allt som hänt sitter ju som ett jävla ärr i hjärnan för resten av ens liv.
Jag beundrar dig för du är så stark. Jag är avundsjuk för att du är så stark också. Jag tror jag själv hade varit helt förstörd vid det här laget, om samma sak hade hänt mig. Så beundransvärt ändå att man orka leva vidare. Jovisst, man måste göra det, men på ett sånt bra sätt.

Kämpa vidare, du vet att du klarar det. Vi finns här <3