Det sket sig.
Jag trodde jag kunde klara av fem dagar, men det går fan inte.
Hur klarar folk av distansförhållanden egentligen? Det är för mig oförståeligt...
Jag försökte vara duktig och tänka positivt och det funkade - i två dagar. Inte längre.
Hatar att det blir såhär. Förstår att jag måste aktivera mig mer, men det är inte så lätt när man inte har lust med det. Har inte kunnat träna på 1½ vecka heller pga förkylningen. Egentligen kvittar det eftersom jag ändå inte har lust o gymma längre. Och precis när jag bestämt mig för det, så hör jag fler och fler vänner som tänkt börja där, så det är väl bara att ta nya tag framöver! Kan ju iaf kombinera med jympa..
Imorgon är det en ledig dag. Jag både ser fram emot den och vill inte att den ska finnas. Ibland får jag smått panik över den, för jag inte kommer ha något att göra (vilket verkar vara min värsta skräck nu för tiden) och ibland blir jag glad när jag tänker på det.
Det ska bli skönt att inte sitta o rulla tummarna på jobbet, men samtidigt har man ju iaf sällskap där och vi har ju aldrig tråkigt direkt.. Men när jag är på jobbet så tänker jag jämt på hur skönt det ska bli o sitta hemma, för där kan man göra vad man vill o man slipper vara gulklädd..
Imorgon ska jag försöka mig på ett gympass om halsen/näsan tillåter det, sen blir det till att hälsa på A i nya lägenheten och sen lutar det åt shopping med mor på stan. Och det ser jag faktiskt fram emot om jag ska vara ärlig.
På fredag jobbar jag till 18 och sen väntas det bio och restaurangbesök! Mer om det en annan gång.
Nu ska jag försöka sova. Ska upp 07.00 imorgon o gå på möte först. C ya.
Hur klarar folk av distansförhållanden egentligen? Det är för mig oförståeligt...
Jag försökte vara duktig och tänka positivt och det funkade - i två dagar. Inte längre.
Hatar att det blir såhär. Förstår att jag måste aktivera mig mer, men det är inte så lätt när man inte har lust med det. Har inte kunnat träna på 1½ vecka heller pga förkylningen. Egentligen kvittar det eftersom jag ändå inte har lust o gymma längre. Och precis när jag bestämt mig för det, så hör jag fler och fler vänner som tänkt börja där, så det är väl bara att ta nya tag framöver! Kan ju iaf kombinera med jympa..
Imorgon är det en ledig dag. Jag både ser fram emot den och vill inte att den ska finnas. Ibland får jag smått panik över den, för jag inte kommer ha något att göra (vilket verkar vara min värsta skräck nu för tiden) och ibland blir jag glad när jag tänker på det.
Det ska bli skönt att inte sitta o rulla tummarna på jobbet, men samtidigt har man ju iaf sällskap där och vi har ju aldrig tråkigt direkt.. Men när jag är på jobbet så tänker jag jämt på hur skönt det ska bli o sitta hemma, för där kan man göra vad man vill o man slipper vara gulklädd..
Imorgon ska jag försöka mig på ett gympass om halsen/näsan tillåter det, sen blir det till att hälsa på A i nya lägenheten och sen lutar det åt shopping med mor på stan. Och det ser jag faktiskt fram emot om jag ska vara ärlig.
På fredag jobbar jag till 18 och sen väntas det bio och restaurangbesök! Mer om det en annan gång.
Nu ska jag försöka sova. Ska upp 07.00 imorgon o gå på möte först. C ya.
Kommentarer
Trackback